Natur och kultur i fjällen
De svenska fjällen är en av Europas sista kvarvarande vildmarker. Här finns mycket höga natur- och upplevelsevärden, även i ett internationellt perspektiv. Området är också ett kulturlandskap, där människor har levt under tusentals år. De svenska fjällen består av en mängd olika naturtyper. Glaciärer och hedar, myrmarker och snölegor, dalgångar och kalfjäll ger en varierad livsmiljö för fjällens arter och en vacker och vild natur för människan.
Fjällkedjan är långsträckt i nord-sydlig riktning, mer än 100 mil, vilket gör att de norra delarna utgör en arktisk utpost, medan klimatet i söder är mildare. Högfjällsområden som Kebnekaise och Sarek har branta toppar, medan lågfjällen är flacka och runda.
Varierande vegetation
Vegetationen skiftar med höjden över havet. På lägre höjder finns den lågvuxna fjällbjörkskogen, där sammansättningen av växter varierar beroende på hur skyddat och fuktigt läget är.
Högre upp försvinner träden och växtligheten övergår i en lågalpin, hedliknande zon, där artsammansättningen beror på fuktighet och bergart. I den mellanalpina zonen är vegetationen inte längre sammanhängande, utan bryts av blockmarker och fläckar där snön smälter sent.
I den högalpina zonen dominerar lavarna, tillsammans med en del mossor och ett fåtal kärlväxter. Variationen av naturtyper gör att här finns en stor artrikedom, särskilt av kärlväxter, mossor och lavar. En del arter är unika för den skandinaviska fjällkedjan. Andra är egentligen arktiska, men har sin sydliga utbredningsgräns här.
Vildmark med stor artrikedom
Exploateringen av den skandinaviska fjällkedjan har varit mycket låg långt in på 1900-talet, vilket lett till att den är mindre påverkad av människan än de flesta övriga delar av Europa.
I denna vildmark kan vi fortfarande komma långt bort från civilisationen och uppleva djup tystnad. Samtidigt har människor levt i fjällen under flera tusen år och lämnat efter sig betydande kulturmiljövärden. Stora arealer i fjällen är skyddade som nationalpark eller naturreservat.