Cykling i fjällen
Allt fler fjällbesökare väljer att cykla och på flera ställen finns tillrättalagda cykelstigar och leder. Fråga den lokala turistinformationen! Det finns inga särskilda trafikregler för cykling i fjällterrängen. Men de flesta av fjällederna är i första hand anlagda för vandring.
Därför är det rimligt att du som cyklar lämnar vandrare företräde. Cykling i fjällen kräver både skicklighet, naturhänsyn och en bra mountainbike. Cykelhjälm är självklar även om inte farten är så hög. Risken att stå på öronen är stor i brant terräng och på stenig och ojämn mark. Håll dig till leder och upptrampade stigar för att inte skada det ömtåliga marktäcket.
Den stora skillnaden mellan att cykla och vandra i fjällen är att man kommer minst dubbelt så långt på cykeln under en dag som när man vandrar, man får helt enkelt se mer av fjällen. Å andra sidan vore det en lögn att säga att den svenska fjällvärlden är optimal för att cykla i, det är rätt mycket sten på många ställen. Det gäller verkligen att veta var godbitarna finns, var den där smala stigen på åsen går eller var den gamla materialvägen rakt över kalfjället finns.
Några bra platser för fjällcykling
Som område är stigarna och vägarna runt Storulvån i Jämtland riktigt bra. Liksom i Ramundberget/Bruksvallarna. Där finns allt från otrafikerade grusvägar i underbar fjällmiljö till smala slingrande stigar på hårt underlag utan sten. En sträcka många håller som favorit är rallarvägen från Abisko, förbi Riksgränsen och ner hela vägen till havet på den norska sidan och den gamla materialvägen från Klimpfjäll upp till Stekenjokk i Västerbotten.
Att cykla i fjällen kräver god vilja, vana och bra utrustning. En mountainbike är ett måste och helst bör åtminstone framgaffeln vara dämpad. Ta alltid med reservslang och pump, det kan bli punka och det är ingen höjdare att vara tvungen att gå långt med cykeln. Och precis som när du vandrar måste du vara rustad för väderomslag.
För organiserad gruppverksamhet krävs länsstyrelsens tillstånd, de kan också hjälpa till att styra verksamheten till områden som påverkar naturmiljön och renskötseln minimalt.
I nationalparker och naturreservat gäller särskilda bestämmelser som kan begränsa allemansrätten.